Shusaku Endo (1923–1996) var en av Japans viktigaste författare i modern tid. Hans prosa behandlade allt från andra världskrigets grymheter till samtidens bristande hänsyn för inre mänskliga behov. I fokus stod ofta moraliska och andliga dilemman, delvis som följd av att Endo tidigt konverterade till den katolska kyrkan. Romanen Tystnaden (1966) framhävs av många som Endos mästerverk.
Endo var en mycket produktiv författare med ett språk som var enkelt och rakt på sak, och samtidigt bröt häftigt mot landets episka tradition. Utöver att i sina tongivande romaner uppehålla sig i 1600-talets Japan utvidgade han sitt skrivande till både psykologiska thrillers och humoristiska pikareskromaner. Även i den lättsammare underhållningslitteratur som bar Endos signum återfanns ofta hans stora tema: kollisionen mellan det japanska samhällets och den kristna moralens värdeskalor. Endo kom att verka i båda riktningarna: han översatte katolsk tro, ofta i fransk tappning, till japanska förhållanden, samtidigt som han översatte japansk kristendomstolkning för västerlänningar.
Shusaku Endo föddes i Tokyo och tillbringade de första levnadsåren i nordöstra Kina, där hans far arbetade som banktjänsteman. När Endos föräldrar skilde sig 1933, återvände han till Japan tillsammans med sin mor. Väl där, konverterade Endos mor till den katolska kyrkan och övertalade Endo att göra likadant. Under tonåren funderade han på att överge sin katolska tro, då den inte stämde överens med hans kulturella bakgrund och det dessutom i krigstidens Japan fanns en stark och utbredd motvilja mot kristna. Senare kom han att beskriva sin litterära bana som försök att ”sy om den västerländska kostym” som hans mor hade klätt honom i.
Till följd av en lungåkomma blev Endo befriad från militärtjänstgöring under andra världskriget. Han drömde först om att bli filmregissör men valde istället att tjugo år gammal skriva in sig som litteraturstudent vid det prestigefyllda Keio-universitetet i Tokyo. 1950 reste han till Frankrike som en av efterkrigstidens första japanska utlandsstudenter. I tre år studerade han filmvetenskap och katolsk litteratur vid universitetet i Lyon och kände sig alltmer lockad av tanken på att genom litteraturen göra japanska läsare förtrogna med kristendomen.
Vid återkomsten till Japan började Endo skriva skönlitteratur. Redan i sin debut med kortromanen Shiroi hito (Vit man), och dess uppföljare Kiiroi hito (Gul man), båda från 1955, kontrasterade han japanska och västerländska sätt att tänka och känna kring synd och skuld. Shiroi hito blev Endos genombrott i den japanska litterära världen och han belönades med det prestigefyllda Akutagawa-priset för lovande unga författare. Samma år gifte han sig med Okada Junko, och året efter fick paret sonen Ryunosuke. 1957 fick Endo ytterligare uppmärksamhet för den längre romanen Umi to Dokuyaku (Hav och gift) som med sin detaljerade skildring av såväl vivisektion som psykologiska processer förebådade något nytt i den japanska prosan.
En allt sämre hälsa var ett återkommande problem för Endo men han lyckades omvandla det till en tillgång för sitt litterära skapande – dels erbjöd sjukhusperioderna (han låg sammantaget inlagd på sjukhus i flera år) tid för studier och eftertanke, dels gav hans personliga lidande honom insikter som han kunde omsätta i sina romaner. Dessutom utspelas flera av Endos verk i sjukhusmiljö, där han inte sällan låter huvudpersonens fysiska skador spegla dennes psykologiska dito.
Endos stora internationella genombrott dröjde till 1966 då han utkom med Tystnaden – en historisk roman om de svåra förföljelserna av kristna i Japan under 1600-talets första hälft. Romanen belönades med det ansedda Tanizaki-priset, översattes till många språk och kom även att bli flerfaldigt filmatiserad.
Under decennierna som följde sågs Endo som en vida ärad medlem i den litterära världen och därtill den mest västerländske av japanska författare, då han vågade ta upp ämnen som moral, synd och sex. Han mottog en rad litterära priser och nominerades även till Nobelpriset vid flera tillfällen men när landsmannen Kenzaburo Oe fick priset 1994 visste Endo att det aldrig skulle bli hans. En av anledningarna tros ha varit att några dåtida akademiledamöter framhöll Endos roman Skandalen (1986, sv. övers. 1988) som pornografisk.
Utöver Tystnaden och Skandalen finns även den humoristiska Dumboms resa (1959, sv. övers. 1982) och Samurajen (1980, sv. övers. 1985) översatta till svenska. Den sistnämnda är en brutal fresk förlagd till ungefär samma epok som Tystnaden, då människor fick finna sig i att vara brickor i ett politiskt maktspel mellan konkurrerande ideologier och rivaliserande despoter.
I sin sista roman Fukai Kawa (Djup flod), från 1993, beskrev Endo andligt sökande i en tid då framtidsoptimismen börjat ge vika varpå fyra medelålders japaner åker till Indien för att vid den heliga floden Ganges få svar på frågan om livets mening. Tre år senare gick Endo bort och inhemska bedömare kom snart att beteckna honom som en berättarkonstens förnyare i Dostojevskijs anda. År 2000 öppnades i Nagasaki ett museum till hans minne. Det mest anmärkningsvärda är dock att Endo inte bara blev uppburen av kritiker utan att hans böcker även sålde i stora upplagor, något han själv förklarade med att många i vår tids materiellt välmående och genomsekulariserade samhällen vill söka sig bort från den inre tomhet de upplever. I en tid utan varaktiga normer och livsmönster ger Endos verk än idag ord åt människors andliga sökande.
» Föredrag med Shusaku Endo (obs! på japanska!)
» Reklamfilmer med Shusaku Endo
» Syosaku Endo Literature Museum (obs! på japanska!)
» Internet Movie Database
Ascenso Adelino, Transcultural Theodicy in the Fiction of Shusaku Endo
Tosh Arai, Chinmoku by Shsusaku Endo and Hyoten by Ayako Miura (i Japan Christian Quarterly 1966:4)
Jacqueline A. Bussie, The Laughter of the Oppressed: Ethical and Theological Resistance in Wiesel, Morrison, and Endo
Mark Dennis och J.N. Middleton (red), Approaching Silence. New Perspectives on Shusaku Endo’s Classic Novel
Shusaku Endo, Concerning the Novel Silence (i Japan Christian Quarterly 1970:2)
Gabi Gleichmann, Det är meningslöst att bekämpa ondskan (i Expressen 26/7 1994)
David J. Leigh, Apocalyptic Patterns in Twentieth-Century Fiction
Emi Mase-Hasegawa, Spirit of Christ Inculturated: A Theological Theme Implicit in Shusaku Endo’s Literary Works
Emi Mase-Hasegawa, Christ in Japanese Culture: Theological Themes in Shusaku Endo's Literary Works
Leith Morton, The Image of Christ in the Fiction of Endo Shusaku
Sumie Okada, Japanese Writers and the West