Michael Haneke
Michael Haneke (f. 1942) är en av vår tids viktigaste och mest nyskapande berättare med en meritlista fylld av hyllade och provocerande filmer som Funny Games (1997), Pianisten (2001), Dolt hot (2005), Det vita bandet (2009) och Amour (2012), varav de två sistnämnda belönats med Guldpalmen i Cannes och den sista även med Oscar för Bästa utländska film.
Hans rika produktion, som ofta grundar sig i minimalistiska grepp, visar på problem och misslyckanden i västerländska samhällen men riktar också kritik mot amerikansk film som i Hanekes tycke inte ger åskådaren tillräckligt utrymme för eftertanke. Själv arbetar han huvudsakligen med bas i Frankrike.
I likhet med sina förebilder Bresson och Tarkovskij är han inte rädd för att formulera sina filmiska och mediala principer i skrift.
Michael Haneke föddes i München som son till två skådespelare, men växte upp i krigets skugga utan far. Istället blev han omhändertagen av sin mormor, moster och mor, varav den sistnämnda var aktiv på Burgtheater i Wien. Efter uppväxten i Wiener Neustadt försökte han sig på en karriär som pianist och skådespelare samt studerade därefter filosofi, psykologi och teatervetenskap vid Wiens universitet. I praktiken tillbringade han dock halva studenttiden på bio, varpå han även arbetade som filmkritiker.
Sin mer praktiska filmkarriär inledde Haneke 1967 då han hamnade som praktikant på Südwestfunk (SWF) i Baden-Baden och snart nog steg i graderna för att bli chefsdramaturg. I övrigt frilansade han som pjäsförfattare och regisserade även ett flertal filmer för teve.
År 1989 uppmärksammades han för biograffilmdebuten Den sjunde kontinenten. Det chockerande ämnesvalet i skarp kontrast till den sparsmakade, närmast asketiskt enkla filmstilen tillsammans med ett stramt, återhållsamt skådespeleri kom även att bli ett kännetecken för hela den följande filmkarriären som utöver de ovannämnda filmerna också rymmer filmer som Bennys video (1992) och Kod okänd (2000). Haneke har även fortsatt att regissera för scenen, både teater och opera.
Vid sidan av en prisbelönt internationell film- och scenkarriär innehar Haneke även en professur i filmregi på Filmakademin i Wien.
Länkar
» Internet Movie Database
» Strictly Film School
» Svensk Filmdatabas
Lästips
Peter Brunette, Michael Haneke
Roy Grundmann (red.), A Companion to Michael Haneke
Kate Ince (red.), Five Directors : Auteurism from Assayas to Ozon
Ben McCann och David Sorfa (red.), The Cinema of Michael Haneke : Europe Utopia
Alexander D. Ornella (red.), Fascinatingly Disturbing : Interdisciplinary Perspectives on Michael Haneke's Cinema
Brian Price och John David Rhodes (red.), On Michael Haneke
Oliver C. Speck, Funny Frames : The Filmic Concepts of Michael Haneke
Catherine Wheatley, Caché
Catherine Wheatley, Michael Haneke’s Cinema : The Ethic of the Image